This Is Not Real - Part 4
- Vem är det? hade jag fått ur mig.
Men hon hade inte svarat. Jag vände mig om och möta hans, Louis, blick. Han log ett litet leende mot mig innan han kollade bort. Jag flinade. Så fort lektionen var över så sprang jag ut i salen och träffade på Leah.
Två dagar senare:
Jag var själv. Jag hade dragit mig undan. Jag HATADE att bli bortglömd, kanske för att jag blivit det så länge nu.. Jag sprang upp för trappen när Hakim plötsligt stoppade mig. Han ställde sig framför mig och jag kunde varken gå förbi eller vända tillbaka.
- Har du rökt?
Jag tittade ner.
- Yar. Har du rökt?
Hans röst var mjuk. Som om han brydde sig.
- Vad ska du gör åt det? fräste jag ut irriterat.
- Det är inte bra..
Han kramade min arm lätt innan han långsamt gick därifrån. Jag tittade chockat efter honom. Hade Hakim just sagt så? HAKIM!? Jag kollade klockan. Jag började snabbt gå till min lektionssal, tog handen på handtaget och tryckte ner. Jag skulle precis öppna dörren och gå in helt när någon kastade sudd på mig.
- VAD FAN I HELVETE HÅLLER DU PÅ MED?! Jävla cp..
- Kallade du mig cp?
- Nej duvet, han bakom dig.
David tittade ner. Som om han letade efter något att säga.Jag suckade. Jävla 98. Mervan tittade på mig och flinade.
- Och vad fan ler du åt?
Han börja skratta och rodnade.
- Omg! You're blushing! Why are you blushing?
- Jag rodnar inte alls, han trängde sig förbi mig. "Nej visst", mummlade jag och skrattade sedan högt.
Jag öppnade dörren och gick in och satte mig på min plats. Alla stirrade.
- Whataya want from mee?
- Neej, Yar. Sjung inte på den.
Jag flinade. Jag vände blicken mot tavlan. Det stod fem killar där.
- Who wants to interview them?
Ingen räckte upp handen. Jag gick upp för jag tänkte gå på toa, när någon plötsligt tryckte ner mig på stolen framför killarna. Jag protesterade såklart. Men ingen lyssnade på mig.
- Why are you here? frågade jag.
- MEN YAR! utbrast folk som om jag sagt något dåligt.
Jag gav de snabba blickar innan jag vända mig om mot pojkarna igen.
- I mean.. Why are you in Sweden? In this school, this class.
De var tysta ett tag innan killen men brunt hår, bruna ögon och ett födelsemärke på halsen började prata. Han hade riktiga valpögon.
- Umm.. We were in Sweden and we thought maybe we could visit some school, and give our swedish fans in this school some tickets maybe. It was just a coincidence that we end up here, sa han.
- Alright. Whats your name?
Jag kände att jag blev lite varm. Hoppades det inte syntes.
- Im Liam, sa han som nyss frågat på varför de var här.
- Zayn, sa den svarthåriga killen.
Som såg extremt bra ut.
- Niall, sa en blond kille.
- Harry, sa en kille med krulligt hår.
Han blinkade med ena ögat.
- And I'm Louis, sa killen med hängslen.
Han som, enligt, Selma kollat på mig. Han som hade mött min blick och gett mig ett litet leende. En än gång gav han mig ett snett leende. Jag vände mig om mot min lärare som harklat sig.
- Fråga om det som du behöver veta.
- Öh, jag kan ju inget om de, så...
- Kör på..
- How old are you guys?
- Im 18, sa Harry.
- Im 19, sa Liam.
- Me too, sa Niall och Zayn i kör.
- Im..
- Satsa Selma!
Jag insåg att jag precis avbröt killen vars ålder jag mest undrade över.
- Sorry, sa jag snabbt.
- 21..
Fan.. Det var sex år emellan oss. Men vafan, han var het. Jag skulle inte banga. Fast han kanske har tjej också.
- Synd för dig Yar!
Vi skrattade högt och killarna kollade lite på oss.
- Okey.. Any girlfriends? Their names..
- Dont have, sa Harry.
- Me neither, sa Niall.
- I have. Perrie.
- Synd Fanny, utbrast jag.
Hon suckade tungt. Varken Louis eller Liam svarade. Jag vet att det var fräckt av mig att fråga, men jag var nyfiken.
- I dont want to be rude or anything. But Louis and Liam, do you have girlfriends? Or have you just broke up with the girls and not want to come out with it yet?
De utbytte hastiga blickar mellan sig. Alla fem. De gömde på något. Plötsligt knackade det på dörren. Mervan och Hakim stod där.
- Kan vi prata med Yar?
- English please, utbrast min lärare.
- Can we talk to Yar for like 2 minuts.
- Okay.. I guess.
Jag reste mig upp och gick iväg.
Men hon hade inte svarat. Jag vände mig om och möta hans, Louis, blick. Han log ett litet leende mot mig innan han kollade bort. Jag flinade. Så fort lektionen var över så sprang jag ut i salen och träffade på Leah.
Två dagar senare:
Jag var själv. Jag hade dragit mig undan. Jag HATADE att bli bortglömd, kanske för att jag blivit det så länge nu.. Jag sprang upp för trappen när Hakim plötsligt stoppade mig. Han ställde sig framför mig och jag kunde varken gå förbi eller vända tillbaka.
- Har du rökt?
Jag tittade ner.
- Yar. Har du rökt?
Hans röst var mjuk. Som om han brydde sig.
- Vad ska du gör åt det? fräste jag ut irriterat.
- Det är inte bra..
Han kramade min arm lätt innan han långsamt gick därifrån. Jag tittade chockat efter honom. Hade Hakim just sagt så? HAKIM!? Jag kollade klockan. Jag började snabbt gå till min lektionssal, tog handen på handtaget och tryckte ner. Jag skulle precis öppna dörren och gå in helt när någon kastade sudd på mig.
- VAD FAN I HELVETE HÅLLER DU PÅ MED?! Jävla cp..
- Kallade du mig cp?
- Nej duvet, han bakom dig.
David tittade ner. Som om han letade efter något att säga.Jag suckade. Jävla 98. Mervan tittade på mig och flinade.
- Och vad fan ler du åt?
Han börja skratta och rodnade.
- Omg! You're blushing! Why are you blushing?
- Jag rodnar inte alls, han trängde sig förbi mig. "Nej visst", mummlade jag och skrattade sedan högt.
Jag öppnade dörren och gick in och satte mig på min plats. Alla stirrade.
- Whataya want from mee?
- Neej, Yar. Sjung inte på den.
Jag flinade. Jag vände blicken mot tavlan. Det stod fem killar där.
- Who wants to interview them?
Ingen räckte upp handen. Jag gick upp för jag tänkte gå på toa, när någon plötsligt tryckte ner mig på stolen framför killarna. Jag protesterade såklart. Men ingen lyssnade på mig.
- Why are you here? frågade jag.
- MEN YAR! utbrast folk som om jag sagt något dåligt.
Jag gav de snabba blickar innan jag vända mig om mot pojkarna igen.
- I mean.. Why are you in Sweden? In this school, this class.
De var tysta ett tag innan killen men brunt hår, bruna ögon och ett födelsemärke på halsen började prata. Han hade riktiga valpögon.
- Umm.. We were in Sweden and we thought maybe we could visit some school, and give our swedish fans in this school some tickets maybe. It was just a coincidence that we end up here, sa han.
- Alright. Whats your name?
Jag kände att jag blev lite varm. Hoppades det inte syntes.
- Im Liam, sa han som nyss frågat på varför de var här.
- Zayn, sa den svarthåriga killen.
Som såg extremt bra ut.
- Niall, sa en blond kille.
- Harry, sa en kille med krulligt hår.
Han blinkade med ena ögat.
- And I'm Louis, sa killen med hängslen.
Han som, enligt, Selma kollat på mig. Han som hade mött min blick och gett mig ett litet leende. En än gång gav han mig ett snett leende. Jag vände mig om mot min lärare som harklat sig.
- Fråga om det som du behöver veta.
- Öh, jag kan ju inget om de, så...
- Kör på..
- How old are you guys?
- Im 18, sa Harry.
- Im 19, sa Liam.
- Me too, sa Niall och Zayn i kör.
- Im..
- Satsa Selma!
Jag insåg att jag precis avbröt killen vars ålder jag mest undrade över.
- Sorry, sa jag snabbt.
- 21..
Fan.. Det var sex år emellan oss. Men vafan, han var het. Jag skulle inte banga. Fast han kanske har tjej också.
- Synd för dig Yar!
Vi skrattade högt och killarna kollade lite på oss.
- Okey.. Any girlfriends? Their names..
- Dont have, sa Harry.
- Me neither, sa Niall.
- I have. Perrie.
- Synd Fanny, utbrast jag.
Hon suckade tungt. Varken Louis eller Liam svarade. Jag vet att det var fräckt av mig att fråga, men jag var nyfiken.
- I dont want to be rude or anything. But Louis and Liam, do you have girlfriends? Or have you just broke up with the girls and not want to come out with it yet?
De utbytte hastiga blickar mellan sig. Alla fem. De gömde på något. Plötsligt knackade det på dörren. Mervan och Hakim stod där.
- Kan vi prata med Yar?
- English please, utbrast min lärare.
- Can we talk to Yar for like 2 minuts.
- Okay.. I guess.
Jag reste mig upp och gick iväg.
Kommentarer
Trackback
