This Is Not Real - Part 4
Men hon hade inte svarat. Jag vände mig om och möta hans, Louis, blick. Han log ett litet leende mot mig innan han kollade bort. Jag flinade. Så fort lektionen var över så sprang jag ut i salen och träffade på Leah.
Två dagar senare:
Jag var själv. Jag hade dragit mig undan. Jag HATADE att bli bortglömd, kanske för att jag blivit det så länge nu.. Jag sprang upp för trappen när Hakim plötsligt stoppade mig. Han ställde sig framför mig och jag kunde varken gå förbi eller vända tillbaka.
- Har du rökt?
Jag tittade ner.
- Yar. Har du rökt?
Hans röst var mjuk. Som om han brydde sig.
- Vad ska du gör åt det? fräste jag ut irriterat.
- Det är inte bra..
Han kramade min arm lätt innan han långsamt gick därifrån. Jag tittade chockat efter honom. Hade Hakim just sagt så? HAKIM!? Jag kollade klockan. Jag började snabbt gå till min lektionssal, tog handen på handtaget och tryckte ner. Jag skulle precis öppna dörren och gå in helt när någon kastade sudd på mig.
- VAD FAN I HELVETE HÅLLER DU PÅ MED?! Jävla cp..
- Kallade du mig cp?
- Nej duvet, han bakom dig.
David tittade ner. Som om han letade efter något att säga.Jag suckade. Jävla 98. Mervan tittade på mig och flinade.
- Och vad fan ler du åt?
Han börja skratta och rodnade.
- Omg! You're blushing! Why are you blushing?
- Jag rodnar inte alls, han trängde sig förbi mig. "Nej visst", mummlade jag och skrattade sedan högt.
Jag öppnade dörren och gick in och satte mig på min plats. Alla stirrade.
- Whataya want from mee?
- Neej, Yar. Sjung inte på den.
Jag flinade. Jag vände blicken mot tavlan. Det stod fem killar där.
- Who wants to interview them?
Ingen räckte upp handen. Jag gick upp för jag tänkte gå på toa, när någon plötsligt tryckte ner mig på stolen framför killarna. Jag protesterade såklart. Men ingen lyssnade på mig.
- Why are you here? frågade jag.
- MEN YAR! utbrast folk som om jag sagt något dåligt.
Jag gav de snabba blickar innan jag vända mig om mot pojkarna igen.
- I mean.. Why are you in Sweden? In this school, this class.
De var tysta ett tag innan killen men brunt hår, bruna ögon och ett födelsemärke på halsen började prata. Han hade riktiga valpögon.
- Umm.. We were in Sweden and we thought maybe we could visit some school, and give our swedish fans in this school some tickets maybe. It was just a coincidence that we end up here, sa han.
- Alright. Whats your name?
Jag kände att jag blev lite varm. Hoppades det inte syntes.
- Im Liam, sa han som nyss frågat på varför de var här.
- Zayn, sa den svarthåriga killen.
Som såg extremt bra ut.
- Niall, sa en blond kille.
- Harry, sa en kille med krulligt hår.
Han blinkade med ena ögat.
- And I'm Louis, sa killen med hängslen.
Han som, enligt, Selma kollat på mig. Han som hade mött min blick och gett mig ett litet leende. En än gång gav han mig ett snett leende. Jag vände mig om mot min lärare som harklat sig.
- Fråga om det som du behöver veta.
- Öh, jag kan ju inget om de, så...
- Kör på..
- How old are you guys?
- Im 18, sa Harry.
- Im 19, sa Liam.
- Me too, sa Niall och Zayn i kör.
- Im..
- Satsa Selma!
Jag insåg att jag precis avbröt killen vars ålder jag mest undrade över.
- Sorry, sa jag snabbt.
- 21..
Fan.. Det var sex år emellan oss. Men vafan, han var het. Jag skulle inte banga. Fast han kanske har tjej också.
- Synd för dig Yar!
Vi skrattade högt och killarna kollade lite på oss.
- Okey.. Any girlfriends? Their names..
- Dont have, sa Harry.
- Me neither, sa Niall.
- I have. Perrie.
- Synd Fanny, utbrast jag.
Hon suckade tungt. Varken Louis eller Liam svarade. Jag vet att det var fräckt av mig att fråga, men jag var nyfiken.
- I dont want to be rude or anything. But Louis and Liam, do you have girlfriends? Or have you just broke up with the girls and not want to come out with it yet?
De utbytte hastiga blickar mellan sig. Alla fem. De gömde på något. Plötsligt knackade det på dörren. Mervan och Hakim stod där.
- Kan vi prata med Yar?
- English please, utbrast min lärare.
- Can we talk to Yar for like 2 minuts.
- Okay.. I guess.
Jag reste mig upp och gick iväg.
This is not real - Part 2
- Men kan du skynda dig eller?! Vad fan gör du? Skita får du göra hemma, vi har bråttom, gastade jag medans jag bultade på toadörren.
- Vänta jag ska bara fixa en sak.
- Seriöst. Du har varit där inne i fem minuter, vad håller du på med?
När hon inte svarade började utan att säga något, gå till mitt skåp. Jag tog ut matte, no och so böckerna och la de i väskan, la in väskan i skåpet igen och tog ut engelska böckerna. Selma kom ut från toan.
- Jag tror jag har fått min vecka, mummlade hon.
Och bara för att djävlas med henne så pratade jag högt och tydligt:
- Har du binda eller tampong med dig?
Hon tittade ner i golvet, sa något ohörbart och öppnade skåpet för att ta sina böcker. Jag gick upp för trapporna och in till engelska salen. Selma var strax efter mig.
När engelskan var över, så var nästa ämne bild och sedan hemspråk, som jag inte alls orkade gå på. Jag smsade Miranda och frågade om hon ville ses. Ja, vi skolkade tillsammans. Vi lallade runt i skolan lite, tills jag fick en super bra ide, enligt mig då. Jag tog tag i min vattenflaska och fyllde på lite vatten innan jag smög mig fram bakom Miranda och Selma. Jag hällde ut all vatten på de. Och sedan var vattenkriget igång.
Jag la mig trött på sängen. Blä. Orkade verkligen inte med livet just nu. Jag känner mig utanför, som om jag inte passar in. Egentligen behöver jag ju inte passa in, eftersom jag klarar mig själv hela tiden. Har stått utan en pappa i tre år nu och tagit hand om mig själv i femton år. Jag suckade innan jag reste mig upp och satte mig vid köksbordet. Jag tog upp matten och började plugga på det.
-------------------------------------------------------------------------------- Vet att denna del blev kort. Men hade inte direkt någon fantasi!
This is not real - Part 3
Femton minuter senare:
- Yar, fnissade hon till. - Vad vill du? svarade jag lika irriterat för trejde gången.
Femton minuter tidigare: Jag hade nästan kommit försent till engelskan, just för att jag hade varit ute med Miranda och Niclas och några fler från sjuan och åttan, vars namn jag inte kunde. Min lärare hade blivit väldigt sur och lackat sönder. Jag hade sagt några enstaka otrevliga ord tillbaka och sedan gått och ställt mig vid fönstret. Jag hade öppnat fönstret och sedan vilat mot fönsterkarmen. Jag hade kikat åt höger och sett min bästa killkompis stå i samma ställning som jag vid nästa fönster. Sedan hade vi haft spott tävling. Våran lektionsal var högst upp och därför roligare att köra en tävling. - YAR! MIRAN! SÄTT ER PÅ ERA PLATSER! I am very disapointed at you today. - Arent you always disapointed at us? Rasist, hade Miran mummlat. Jag hade fnissat till, men vi hade ändå gått och sattit oss på våra platser. Jag visste att det kom in några killar in i klassrummet men det var inget jag orkade bry mig om. Min mobil vibbrerade till. Inkommande samtal från Miranda. Jag svarade. Eftersom jag hade väldigt tjock hår och handsfree på mig, kunde jag prata ostört utan att någon märkte något. - Hallå? mumlade jag. - Hej, vart är du? - Har lektion. - Vad har du för lektion? - Engelska. - Jaha, okey, jag undrade bara om du kunde komma till mitt skåp en snabbis. - Min räddare i nödan. Hon skrattade till. Och vi la på. Jag reste mig upp. - Yar where are you going? - Ut. - What are you going to do? - Smoke some weed. What do you think? Några av mina klasskamrater skrattade till. - Sit down on you chair. - Kan jag åtminstone få gå på toa? - Tror du själv hon kommer låta dig. Vi alla vet att du ska gå ut och röka. Jag snurrade runt och stirrade irriterad på herr smart i klassen. Smart och smart var han ju inte. Han snarare lekte smart. Jag suckade. - Vem fan är du? Jag hörde folk flämta till. Hos oss var det det fittigaste man kunde säga. Speciellt om man kände personen. Vi gick i skolan lite halvt i ghettot. - So you smoke? frågade min lärare lite kort innan hon började anteckna. - Ja, och Anna och Jessica vet det samt mina föräldrar. Hon nickade chockat. - Yar please sit down. Jag suckade, satte mig ner och slängde iväg ett sms till Miranda där jag sa att jag fått lite hinder.
Femton minuter senare:
Vi hade fått sätta oss i grupper och helt ärligt hade jag inte lyssnat ett skit. Jag satt med Selma och några flera. - Yar, fnissade hon för säkert femte gången. - Men för i helvete, kan du säga vad du vill ha sagt?! - Han stirrar på dig, viskade hon. - Va? Vem? - Han i röda byxor och hängslen. - Vem? - Louis Tomlinson.
This is not real - Part 1
Jag satt och tittade mig omkring. Vi bodde ganska litet, jag och mamma. Men det var mysigt. Vardagsrummet satt ihop med köket och hallen, och min säng stod mitt i vardagsrummet. Alltså nära köksbordet. Det var litet och kanske lite trångt, men det var super mysigt. Och vi hade finast utsikten på balkongen. Jag hörde mammas fotsteg närma sig. Jag klickade upp word och låtsades som om jag skrivit hela tiden. När jag egentligen kikat runt på lite bloggar och bara funderat. Jag vet att det inte är särskilt smart att göra så men jag orkade verkligen inte plugga. Det var så himla segt. Matte-och-No prov denna vecka. Geeez. Mina två sämsta ämnen på samma vecka. Det fullkomligt suger att gå i 9an. Jag vill vara 16 eller 17, så kan jag börja jobba och slippa vara hemma. Inte det att jag inte gillar att vara hemma med mamma, bara det att jag blir så himla rastlös. Speciellt av att plugga dag ut och dag in.
När jag var klar med det mesta av pluggandet, la jag mina böcker i väskan. Och gick sedan in på några bloggar, som typ noveller osv. Jag tittade snabbt och såg att ingen hade upptaderat. Jag bestämde mig för att sätta på en film som jag aldrig sett förut. Medans den laddade ner, så satte jag på mig en tjocktröja och sedan min skinnjacka. Jag gick ut på balkongen och tände min cigarett.
Jag kände mobilen i fickan surra till. Miranda Styles stod det. Hade egentligen inte tänkt att svara såsom jag aldrig gjorde, men kände gör att prata med någon, så jag tryckte på grön lur.
- Hallå.
- Hej, vad gör du?
- Är ute på balkongen och röker, själv?
- Är med Johanna och röker också.
- Var det något speciellt du ville säga?
- Kan du fatta att vi ska gå på Chris Browns konsert!!
Jag suckade. Ja jag hade fattat det redan innan vi bokat biljetterna. Jag klämde fram ett skratt och fake skrek:
- Fyfan vad kul det kommer bli!
- Sen kommer ju One Direction också till X-factor!!
- Va? Är det bestämt eller?
Det var inte så att jag ogillade de, snarare tvärtom, jag tyckte om deras musik och tyckte de var döheta. Men jag hade ingen lust att gå på någon konsert där de skulle sjunga.
- Ja, eller de kommer säga vilken dag i början av oktober!!
- Men shit, det är ju snart! Vi måste boka biljetter, sa jag mest på skämt.
- Jag kan kolla runt.
Jag nickade men när jag insåg att hon inte kunde se det sa jag bara absolut. Vi avslutade samtalet, och jag tog ett sista bloss innan jag slängde ut ciggen från balkongen. Jag gick in igen och satte mig framför datan. Jag satte på filmen som var nerladdad. Sedan fick jag ett sms igen.
"Liam Payne har tydligen gjort slut med sin tjej"
"Woop wop, tur för Selma då. x" svarade jag tillbaka.
Jag vaknade av väckarklockan, 5.50. Hade dock inte viljestyrkan att kliva upp. Nästa gång ringde den 6.30, då jag ännu en gång inte orkade kliva upp. När jag vaknat av mig själv, kastade jag en snabb blick på klockan. Jag reste mig hastigt upp. Näj! Var hon redan 8.08?! Helvete!! Jag börjar om 20 minuter och det tar 45min att åka till skolan. Jag kastade mig upp för sängen, slängde på mig några kläder. Sminkade mig snabbt, eller ja, det var ju bara conciler och lite mascara, innan jag for ut ur huset. Jag tände en cigg och gick i snabbt tempo mot tunnelbanan. Jag drog ut 50 spänn från pressbyrån och köpte en energidrycka innan jag tog tåget in till Tc, och kutade mot stationen för att kunna ta pendeln in till min skola.
På pendeln tänkte jag på allt jag någonsin gått igenom. Det var egentligen otroligt att jag fortfarande stod kvar uppe på fötterna.
--------------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------- Det var första kapitlet! Lite segt, lite tråkigt. Men de första kommer nog vara så. Vill inte att killarna ska komma direkt in i novellen. Hoppas ni har förstående för det. Kram..
Novellbeskrivning!
Novellen kommer heta Far Away. Den kommer handla om en femtonårig tjej som bor i Sverige. Hon är Kurd, alltså hennes föräldrar kommer därifrån, men hon själv är född i Sverige. Hon kan Kurdiska, Turkiska, Engelska, lite Spanska och lite Arabiska, och Hebrieska. Hon går i 9an.
Hennes föräldrar är skilda, och hon bor därför med sin mamma i stan. Hon bor i Stockholm. Hennes pappa har aldrig riktigt brytt sig om henne, eller i alla fall inte visat det. Varken med kärlek eller något annat. Hon har en syster som är 21 år och som bor i Linköping. Hennes mamma är hennes bästavän, som hon delar allt med, hemligheter, tårar, glädje, allt!
Tjejen som novellen handlar om har brunt, går åt det rödahållet, hår. Grönbruna ögon och fräknar. Folk skulle kalla henne vacker men själv ser hon inte det hos sig själv. Enligt henne är hon varken ful eller fin.
Hennes namn är Yar.
(Den här tjejen finns på riktigt. Jag har bett om lov om att få skriva om henne och lärt mig lite ord från henne på dessa språk. Jag tror novellen kommer vara ganska lik hennes egna liv i början, men sedan kommer det ändra på sig)
Please dont hate!
Såhär ser bruden ut. Hittade ej någon bättre bild, så fick bli denna. Jag kommer ta bilder från hennes blogg som ni hittar HÄR!
I hope you like it!