This Is Not Real - Part 4
♥ 2012-10-06 @ 01:53:27
- Vem är det? hade jag fått ur mig.
Men hon hade inte svarat. Jag vände mig om och möta hans, Louis, blick. Han log ett litet leende mot mig innan han kollade bort. Jag flinade. Så fort lektionen var över så sprang jag ut i salen och träffade på Leah.
Två dagar senare:
Jag var själv. Jag hade dragit mig undan. Jag HATADE att bli bortglömd, kanske för att jag blivit det så länge nu.. Jag sprang upp för trappen när Hakim plötsligt stoppade mig. Han ställde sig framför mig och jag kunde varken gå förbi eller vända tillbaka.
- Har du rökt?
Jag tittade ner.
- Yar. Har du rökt?
Hans röst var mjuk. Som om han brydde sig.
- Vad ska du gör åt det? fräste jag ut irriterat.
- Det är inte bra..
Han kramade min arm lätt innan han långsamt gick därifrån. Jag tittade chockat efter honom. Hade Hakim just sagt så? HAKIM!? Jag kollade klockan. Jag började snabbt gå till min lektionssal, tog handen på handtaget och tryckte ner. Jag skulle precis öppna dörren och gå in helt när någon kastade sudd på mig.
- VAD FAN I HELVETE HÅLLER DU PÅ MED?! Jävla cp..
- Kallade du mig cp?
- Nej duvet, han bakom dig.
David tittade ner. Som om han letade efter något att säga.Jag suckade. Jävla 98. Mervan tittade på mig och flinade.
- Och vad fan ler du åt?
Han börja skratta och rodnade.
- Omg! You're blushing! Why are you blushing?
- Jag rodnar inte alls, han trängde sig förbi mig. "Nej visst", mummlade jag och skrattade sedan högt.
Jag öppnade dörren och gick in och satte mig på min plats. Alla stirrade.
- Whataya want from mee?
- Neej, Yar. Sjung inte på den.
Jag flinade. Jag vände blicken mot tavlan. Det stod fem killar där.
- Who wants to interview them?
Ingen räckte upp handen. Jag gick upp för jag tänkte gå på toa, när någon plötsligt tryckte ner mig på stolen framför killarna. Jag protesterade såklart. Men ingen lyssnade på mig.
- Why are you here? frågade jag.
- MEN YAR! utbrast folk som om jag sagt något dåligt.
Jag gav de snabba blickar innan jag vända mig om mot pojkarna igen.
- I mean.. Why are you in Sweden? In this school, this class.
De var tysta ett tag innan killen men brunt hår, bruna ögon och ett födelsemärke på halsen började prata. Han hade riktiga valpögon.
- Umm.. We were in Sweden and we thought maybe we could visit some school, and give our swedish fans in this school some tickets maybe. It was just a coincidence that we end up here, sa han.
- Alright. Whats your name?
Jag kände att jag blev lite varm. Hoppades det inte syntes.
- Im Liam, sa han som nyss frågat på varför de var här.
- Zayn, sa den svarthåriga killen.
Som såg extremt bra ut.
- Niall, sa en blond kille.
- Harry, sa en kille med krulligt hår.
Han blinkade med ena ögat.
- And I'm Louis, sa killen med hängslen.
Han som, enligt, Selma kollat på mig. Han som hade mött min blick och gett mig ett litet leende. En än gång gav han mig ett snett leende. Jag vände mig om mot min lärare som harklat sig.
- Fråga om det som du behöver veta.
- Öh, jag kan ju inget om de, så...
- Kör på..
- How old are you guys?
- Im 18, sa Harry.
- Im 19, sa Liam.
- Me too, sa Niall och Zayn i kör.
- Im..
- Satsa Selma!
Jag insåg att jag precis avbröt killen vars ålder jag mest undrade över.
- Sorry, sa jag snabbt.
- 21..
Fan.. Det var sex år emellan oss. Men vafan, han var het. Jag skulle inte banga. Fast han kanske har tjej också.
- Synd för dig Yar!
Vi skrattade högt och killarna kollade lite på oss.
- Okey.. Any girlfriends? Their names..
- Dont have, sa Harry.
- Me neither, sa Niall.
- I have. Perrie.
- Synd Fanny, utbrast jag.
Hon suckade tungt. Varken Louis eller Liam svarade. Jag vet att det var fräckt av mig att fråga, men jag var nyfiken.
- I dont want to be rude or anything. But Louis and Liam, do you have girlfriends? Or have you just broke up with the girls and not want to come out with it yet?
De utbytte hastiga blickar mellan sig. Alla fem. De gömde på något. Plötsligt knackade det på dörren. Mervan och Hakim stod där.
- Kan vi prata med Yar?
- English please, utbrast min lärare.
- Can we talk to Yar for like 2 minuts.
- Okay.. I guess.
Jag reste mig upp och gick iväg.
This is not real - Part 2
♥ 2012-10-06 @ 01:49:28
- Men kan du skynda dig eller?! Vad fan gör du? Skita får du göra hemma, vi har bråttom, gastade jag medans jag bultade på toadörren.
- Vänta jag ska bara fixa en sak.
- Seriöst. Du har varit där inne i fem minuter, vad håller du på med?
När hon inte svarade började utan att säga något, gå till mitt skåp. Jag tog ut matte, no och so böckerna och la de i väskan, la in väskan i skåpet igen och tog ut engelska böckerna. Selma kom ut från toan.
- Jag tror jag har fått min vecka, mummlade hon.
Och bara för att djävlas med henne så pratade jag högt och tydligt:
- Har du binda eller tampong med dig?
Hon tittade ner i golvet, sa något ohörbart och öppnade skåpet för att ta sina böcker. Jag gick upp för trapporna och in till engelska salen. Selma var strax efter mig.
När engelskan var över, så var nästa ämne bild och sedan hemspråk, som jag inte alls orkade gå på. Jag smsade Miranda och frågade om hon ville ses. Ja, vi skolkade tillsammans. Vi lallade runt i skolan lite, tills jag fick en super bra ide, enligt mig då. Jag tog tag i min vattenflaska och fyllde på lite vatten innan jag smög mig fram bakom Miranda och Selma. Jag hällde ut all vatten på de. Och sedan var vattenkriget igång.
Jag la mig trött på sängen. Blä. Orkade verkligen inte med livet just nu. Jag känner mig utanför, som om jag inte passar in. Egentligen behöver jag ju inte passa in, eftersom jag klarar mig själv hela tiden. Har stått utan en pappa i tre år nu och tagit hand om mig själv i femton år. Jag suckade innan jag reste mig upp och satte mig vid köksbordet. Jag tog upp matten och började plugga på det.
-------------------------------------------------------------------------------- Vet att denna del blev kort. Men hade inte direkt någon fantasi!
This is not real - Part 3
♥ 2012-10-05 @ 17:51:00
Femton minuter senare:
- Yar, fnissade hon till. - Vad vill du? svarade jag lika irriterat för trejde gången.
Femton minuter tidigare: Jag hade nästan kommit försent till engelskan, just för att jag hade varit ute med Miranda och Niclas och några fler från sjuan och åttan, vars namn jag inte kunde. Min lärare hade blivit väldigt sur och lackat sönder. Jag hade sagt några enstaka otrevliga ord tillbaka och sedan gått och ställt mig vid fönstret. Jag hade öppnat fönstret och sedan vilat mot fönsterkarmen. Jag hade kikat åt höger och sett min bästa killkompis stå i samma ställning som jag vid nästa fönster. Sedan hade vi haft spott tävling. Våran lektionsal var högst upp och därför roligare att köra en tävling. - YAR! MIRAN! SÄTT ER PÅ ERA PLATSER! I am very disapointed at you today. - Arent you always disapointed at us? Rasist, hade Miran mummlat. Jag hade fnissat till, men vi hade ändå gått och sattit oss på våra platser. Jag visste att det kom in några killar in i klassrummet men det var inget jag orkade bry mig om. Min mobil vibbrerade till. Inkommande samtal från Miranda. Jag svarade. Eftersom jag hade väldigt tjock hår och handsfree på mig, kunde jag prata ostört utan att någon märkte något. - Hallå? mumlade jag. - Hej, vart är du? - Har lektion. - Vad har du för lektion? - Engelska. - Jaha, okey, jag undrade bara om du kunde komma till mitt skåp en snabbis. - Min räddare i nödan. Hon skrattade till. Och vi la på. Jag reste mig upp. - Yar where are you going? - Ut. - What are you going to do? - Smoke some weed. What do you think? Några av mina klasskamrater skrattade till. - Sit down on you chair. - Kan jag åtminstone få gå på toa? - Tror du själv hon kommer låta dig. Vi alla vet att du ska gå ut och röka. Jag snurrade runt och stirrade irriterad på herr smart i klassen. Smart och smart var han ju inte. Han snarare lekte smart. Jag suckade. - Vem fan är du? Jag hörde folk flämta till. Hos oss var det det fittigaste man kunde säga. Speciellt om man kände personen. Vi gick i skolan lite halvt i ghettot. - So you smoke? frågade min lärare lite kort innan hon började anteckna. - Ja, och Anna och Jessica vet det samt mina föräldrar. Hon nickade chockat. - Yar please sit down. Jag suckade, satte mig ner och slängde iväg ett sms till Miranda där jag sa att jag fått lite hinder.
Femton minuter senare:
Vi hade fått sätta oss i grupper och helt ärligt hade jag inte lyssnat ett skit. Jag satt med Selma och några flera. - Yar, fnissade hon för säkert femte gången. - Men för i helvete, kan du säga vad du vill ha sagt?! - Han stirrar på dig, viskade hon. - Va? Vem? - Han i röda byxor och hängslen. - Vem? - Louis Tomlinson.
This is not real - Part 1
♥ 2012-10-02 @ 16:48:00
Jag satt och tittade mig omkring. Vi bodde ganska litet, jag och mamma. Men det var mysigt. Vardagsrummet satt ihop med köket och hallen, och min säng stod mitt i vardagsrummet. Alltså nära köksbordet. Det var litet och kanske lite trångt, men det var super mysigt. Och vi hade finast utsikten på balkongen. Jag hörde mammas fotsteg närma sig. Jag klickade upp word och låtsades som om jag skrivit hela tiden. När jag egentligen kikat runt på lite bloggar och bara funderat. Jag vet att det inte är särskilt smart att göra så men jag orkade verkligen inte plugga. Det var så himla segt. Matte-och-No prov denna vecka. Geeez. Mina två sämsta ämnen på samma vecka. Det fullkomligt suger att gå i 9an. Jag vill vara 16 eller 17, så kan jag börja jobba och slippa vara hemma. Inte det att jag inte gillar att vara hemma med mamma, bara det att jag blir så himla rastlös. Speciellt av att plugga dag ut och dag in.
När jag var klar med det mesta av pluggandet, la jag mina böcker i väskan. Och gick sedan in på några bloggar, som typ noveller osv. Jag tittade snabbt och såg att ingen hade upptaderat. Jag bestämde mig för att sätta på en film som jag aldrig sett förut. Medans den laddade ner, så satte jag på mig en tjocktröja och sedan min skinnjacka. Jag gick ut på balkongen och tände min cigarett.
Jag kände mobilen i fickan surra till. Miranda Styles stod det. Hade egentligen inte tänkt att svara såsom jag aldrig gjorde, men kände gör att prata med någon, så jag tryckte på grön lur.
- Hallå.
- Hej, vad gör du?
- Är ute på balkongen och röker, själv?
- Är med Johanna och röker också.
- Var det något speciellt du ville säga?
- Kan du fatta att vi ska gå på Chris Browns konsert!!
Jag suckade. Ja jag hade fattat det redan innan vi bokat biljetterna. Jag klämde fram ett skratt och fake skrek:
- Fyfan vad kul det kommer bli!
- Sen kommer ju One Direction också till X-factor!!
- Va? Är det bestämt eller?
Det var inte så att jag ogillade de, snarare tvärtom, jag tyckte om deras musik och tyckte de var döheta. Men jag hade ingen lust att gå på någon konsert där de skulle sjunga.
- Ja, eller de kommer säga vilken dag i början av oktober!!
- Men shit, det är ju snart! Vi måste boka biljetter, sa jag mest på skämt.
- Jag kan kolla runt.
Jag nickade men när jag insåg att hon inte kunde se det sa jag bara absolut. Vi avslutade samtalet, och jag tog ett sista bloss innan jag slängde ut ciggen från balkongen. Jag gick in igen och satte mig framför datan. Jag satte på filmen som var nerladdad. Sedan fick jag ett sms igen.
"Liam Payne har tydligen gjort slut med sin tjej"
"Woop wop, tur för Selma då. x" svarade jag tillbaka.
Jag vaknade av väckarklockan, 5.50. Hade dock inte viljestyrkan att kliva upp. Nästa gång ringde den 6.30, då jag ännu en gång inte orkade kliva upp. När jag vaknat av mig själv, kastade jag en snabb blick på klockan. Jag reste mig hastigt upp. Näj! Var hon redan 8.08?! Helvete!! Jag börjar om 20 minuter och det tar 45min att åka till skolan. Jag kastade mig upp för sängen, slängde på mig några kläder. Sminkade mig snabbt, eller ja, det var ju bara conciler och lite mascara, innan jag for ut ur huset. Jag tände en cigg och gick i snabbt tempo mot tunnelbanan. Jag drog ut 50 spänn från pressbyrån och köpte en energidrycka innan jag tog tåget in till Tc, och kutade mot stationen för att kunna ta pendeln in till min skola.
På pendeln tänkte jag på allt jag någonsin gått igenom. Det var egentligen otroligt att jag fortfarande stod kvar uppe på fötterna.
--------------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------- Det var första kapitlet! Lite segt, lite tråkigt. Men de första kommer nog vara så. Vill inte att killarna ska komma direkt in i novellen. Hoppas ni har förstående för det. Kram..
Novellbeskrivning!
♥ 2012-10-01 @ 19:46:00
Novellen kommer heta Far Away. Den kommer handla om en femtonårig tjej som bor i Sverige. Hon är Kurd, alltså hennes föräldrar kommer därifrån, men hon själv är född i Sverige. Hon kan Kurdiska, Turkiska, Engelska, lite Spanska och lite Arabiska, och Hebrieska. Hon går i 9an.
Hennes föräldrar är skilda, och hon bor därför med sin mamma i stan. Hon bor i Stockholm. Hennes pappa har aldrig riktigt brytt sig om henne, eller i alla fall inte visat det. Varken med kärlek eller något annat. Hon har en syster som är 21 år och som bor i Linköping. Hennes mamma är hennes bästavän, som hon delar allt med, hemligheter, tårar, glädje, allt!
Tjejen som novellen handlar om har brunt, går åt det rödahållet, hår. Grönbruna ögon och fräknar. Folk skulle kalla henne vacker men själv ser hon inte det hos sig själv. Enligt henne är hon varken ful eller fin.
Hennes namn är Yar.
(Den här tjejen finns på riktigt. Jag har bett om lov om att få skriva om henne och lärt mig lite ord från henne på dessa språk. Jag tror novellen kommer vara ganska lik hennes egna liv i början, men sedan kommer det ändra på sig)
Please dont hate!
Såhär ser bruden ut. Hittade ej någon bättre bild, så fick bli denna. Jag kommer ta bilder från hennes blogg som ni hittar HÄR!
I hope you like it!
Pausar 'Its You And Me'
♥ 2012-09-28 @ 22:43:39
Eftersom jag inte riktigt vet hur jag ska fortsätta på denna novell, väljer jag att istället pausa den. Jag tror att jag kanske börjar på en ny. Men vi får se. xxx
Episode 18 - Sony Music
♥ 2012-09-28 @ 22:31:55
Louis perspektiv:
Jag tittade in i hennes underbara ögon. Drog sedan in henne i en kram och kysste henne snabbt på kinden, innan jag tog hennes hand och drog med henne in till mitt rum. Jag var överlycklig. Kanske såg hon det också.
- Lou, vad är det som händer? Varför ler du sådär?
- Du kommer snart le lika stort som mig!
- Men berätta då!
Jag flinade. Sedan satte jag mig bara vid datorn och satte på den. Jag hörde henne sucka. Jag gick in på youtube. Sökte på "Adrianna Brielle sings Just you and I (own song)". Jag hörde henne dra efter andan.
- När spelade du in det? Har du gjort det?
Jag svarade inte, utan skrollade bara ner. Hon lutade sig framåt och kollade.
Adriannas perspektiv:
Jag dog av lycka! Det var en milijon människor som hade klickat sig in och de flesta hade gillat. Det var bara några få tusen som hade ogillat. Jag orkade helt ärligt inte bry mig, inte när jag såg alla gulliga kommentarer. Sedan såg jag något som fick mig att rygga tillbaka. Jag hade sättit mig i Louis knä. Jag kände hur han drog för andan. Plötsligt vibrerade min telefon till.
Zayns perspektiv:
"Bro kan du och Niall ta er hit? Har tråkig. Louis är med Adrianna, så är helt ensam. Harry"
Jag flinade.
"Aiight bro, vi kommer. Är där om fem, säg 10. Niall äter. Zayn"
Jag drog med mig Niall till bilen. När vi väl kom fram, satt Harry i soffan. Vi satte oss bredvid honom och började sedan spela fifa 13.
Harrys perspektiv:
När vi spelat ett bra tag skuttade helt plötsligt Adrianna ut.
- Sonny Music vill ha mig!!
- Wow, det kom ut fel. Men ni fattar, fortsatte hon.
Louis var strax bakom henne och skrattade. Hon flinade.
- Men guuud!! Grattis! utrbast jag.
Jag pausade spelet och reste mig upp för att krama henne. Niall och Zayn följde mitt exempel.
-Det här måste vi fira!
Adriannas perspektiv:
Jajamänsen fira gjorde vi absolut! Det blev pizza, lite vin och film! Efter filmen bestämde vi oss för att gå till någon klubb!
Episode 17 - Now It Is Starting For Real!
♥ 2012-09-25 @ 00:19:49
Adriannas perspektiv:
Jag kollade på klockan. Kunde jag inte få komma ut snart? Jag mådde bra. Plötsligt slog det mig att jag inte berättat för Louis att jag sett min mamma när vi var där ute. Jag suckade. Jag får väl göra det sen. En sköterska kom in i rummet.
- Hur mår du? Frågade hon.
Gah, jag hatade den där frågan.
- Bara bra. Har ni internet här? Frågade jag.
Hon nickade. Mumlade något med att det var gratis internetuppkopling. Jag tog upp min dator, som Niall hämtat till mig för någon vecka sen. Jag öpnnade den och loggade in på min blogg. Jag såg att statestiken höjt med 250 läsare. WOW! Jag stirrade länge på statestiken. Innan jag började kolla alla kommentarer. Jag log svagt. Sedan tog jag upp nytt inlägg:
Hejsan kära blogg och bloggläsare!
Vet att det var ett tag sen jag upptaderade, men har verkligen haft fullt upp. För det första så har jag varit med min bästa vän Zayn och min kusin Niall och mina andra kära vänner Liam, Harry och Louis. Sedan har jag även medverkat i både ChrisBrown och Neyo's nya låtar. Let me love you är NeYo's och Dont wake me up med Chris Brown. Längtar verkligen tills de släppt! Låtarna har ju kommit ut men tyvärr inte musikvideosarna. Men jag antar att de gör det snart.
Det har varit super kuul att jobba tillsammans med dessa underbara killar!
Sedan vill jag bara passa på att säga att jag var i en bilolycka med min.. vän.. Vi båda skadade oss allvarligt och jag har legat i koma i två månader. Men jag mår bra. Jag mår faktiskt toppen! Jag har redat ut en massa drama och äckelskit med en gammal vän så det känns underbart!
Hur är det mer då? Såg nyss att statestiken har höjts, är verkligen jätte glad! Tack så himla mycket! Jag lovar att det blir bättre upptadering såfort jag kommer ut från sjukhuset.
Puss på er!
Jag avslutade det så och tryckte sedan på spara och publicera. Sedan kollade jag lite på facebook, twitter och sedan stängde jag av datorn. Jag tog upp mobilen och kollade instagram. Sedan la jag mig ner igen och somnade nog rätt så fort.
Tre dagar senare:
Jag var äntligen ute från sjukhuset. Jag hade aldrig gillat sjukhus särskillt mycket. Jag har berättat för Louis att jag träffat min mamma. Han hade gapat och sedan dragit in mig i sin famn. Jag satt vid frukostbordet och åt frukost medans jag tänkte på allt som hade hänt. Skolan skulle snart börja igen. Men det var långt kvar, ca en månad om inte mer. Jag kände hur min mobil började vibbrera. Jag tog upp den ur fickan och kollade länge på skärmen
From: LOUIS (My love)
Jag måste prata med dig. Jag saknar dig! Kan du komma hit? xx
To: LOUIS (My love)
Ja, absolut! Jag är där om en timme. Saknar dig med! xx
Jag reste mig upp, och fixade mig. Jag var klar på 30 minuter. Jag satte på mig mina skor och min skinnjacka innan jag gick ut. Jag satte mig på bussen och tog upp min telefon. Jag loggade in på bloggen. Kollade lite kommentarer och statestiken innan jag började skriva.
Hej alla!
Sitter just nu på busen och bloggar från telefonen. Jag ska till Louis och Harryss om ett tag. Blir förmodligen filmkväll med grabbarna, like usully. Inte mig emot. Haha. Men, ja, jag har inte så mycket att skriva. Hoppas er dag blir lika bra som min! Puss
Jag såg att bussen stannade och det var min station. Jag skyndade mig ut och gick sedan mot killarna port. Jag gick in och ringde på dörren. Jag möttes av två varma blåa ögon.
Episode 16 - The Truth
♥ 2012-09-25 @ 00:01:00
Jag låg fortfarande i sängen. Ja, jag var kvar på sjukhuset. Det hade gått två dagar och Harry, Zayn och Niall var konstant hos mig. Liam och Louis hade dragit sig undan lite. Men nu satt jag inne på rummet själv. Plötsligt öppnades dörren och in kom Louis. Han satte sig på stolen bredvid mig.
- Vad hände där borta egentligen? Varför följde du inte med mig? frågade han.
Jag suckade. Jag visste att han skulle fråga det förr eller senare, hade bara hoppats på senare. Jag suckade igen.
- Du vet det där jag berätta om på balkongen om att mina föräldrar var skiljda..
Han nickade långsamt.
- Tja.. De var väl det. Min mamma hade gjort något brott när han var med barn med mig, så fort jag hade födds, så var åkte min mamma in i fängelset. Jag bodde med min syster och min pappa. Pappa jobbade mest hela tiden så honom fick jag aldrig träffa. Jag bodde i närheten av fängelset, så jag kunde ofta besöka henne. När jag fyllt 10 friaddes äntligen mamma och jag fick återses med henne. Vi fick snabbt en bra relation och jag var verkligen mammas dotten. Vi gjorde allt tillsammans och jag berättade allt för henne. Min syster som inte är min mammas dotter utan min pappas och en annan kvinnas dotter hade också ganska bra kontakt med mamma även om vi hade den bästa. En dag kom jag hem från skolan, jag var 14 år och hon berättade att hon hade cancer. Jag kommer ihåg att jag skrek och grät, jag ville inte att det skulle vara sant. Men jag var med henne dag ut och dag in. Efter tre månade gick hon bort. Jag blev frustrerad och ledsen. Jag ställde mig vid perrongen, funderade på att ta mitt liv. Min syster stoppade mig. Jag var sängliggandes flera månader efter min mammas död. Jag blev så frustrerad över att jag inte fått umgås med henne som en vanlig familj. Jag fick vara med henne i fyra år innan hon lämnade mig. Jag reste till London, efter ett tag, min mammas drömstad. Jag flyttade dit permanent. Jag började plugga danslinje, eftersom min mamma hade varit danslärare. Jag sjöng även lite på sidan av. När jag var femton, började jag i den där skolan och vi träffades, berättade jag.
- Varför berättade du inte som det var från hela första början? frågade Louis efter ett tags tystnad.
- Jag vill inte att ni skulle tycka synd om mig, suckade jag.
Han nickade. Såg förstående ut.
- Hej! sa jag och tittade på honom.
Han tittade frågandes på mig.
- Mitt namn är Adrianna Melissa Brielle, sa jag och sträckte fram handen.
Han fnissade till.
- Jag heter Louis Wiliam Tomlinson, sa han.
- Vad gillar du att göra på fritiden? forsatte jag.
Louis perspektiv:
Vi satt där ett tag och lärde känna varandra. Jag drog min bakgrundshistoria även om hon visste om den. Och hon drog sin igen. Vi lärde känna varandra på nytt och det blev mycket skratt. Jag riktigt log. Nu kände jag äntligen min drömtjej. Jag tog sats.
- Vill du gå på en dejt med mig?
Hon log stor.
- Jätte gärna, sa hon glatt.
Jag log. Jag ville kyssa henne. Mina läppar skrek efter henne, min kropp skrek efter henne. Jag ville ha henne nu! Men jag försökte se det att se ut som om jag var lugn. Och hade allting under kontroll. Men grejen är den att jag hade inget under kontroll. Jag kämpade för att inte slänga mig fram och kyssa henne.
Upptade
♥ 2012-09-23 @ 19:39:41
Jag ber om ursäkt, men jag har verkligen ingen fantasi alls. Förlåt för den dåliga delen igår, ska försöka slänga ihop något. Lovar inte att den kommer idag men den kommer snart.
Episode 15 - Hospitol
♥ 2012-09-22 @ 23:44:00
När någons mobiltelefon ringde en halvtimme senare, vaknade alla upp. Jag tog tag i Liams telefon som han höll i handen.
- Hallå?
- Är det här Liam Payne?
- ja, sa jag utan att tänka mug för.
- Jo det är så att de har skett en olycka.. Där bland annat Louis Tomlinson och Adriana Brille är inblandade i, säger den kvinliga rösten på andra sidan.
- Va?! Vadå för olyycka?
Jag såg hur killarna ryckte till och vände sig om mot mig.
- En bilolycka..
Mer hörde jag inte eftersom jag slängde mobilen tillbaka till Liam som om den var något giftigt.
- Vi måste till sjukhuset!
Niall var fortfarande sen med att reagera, men Zayn reagerade på en gång. Han drog med sig Liam och Niall till bilen. Jag sprang efter. Vi satte oss i bilen och Zayn rivstartade bilen, vi åkte snabbt ut till sjukhuset. Det som annars brukar ta en timme och 30 minuter, tog nu endast 45 min. När jag kom fram sprang Niall fram till disken.
- Adrianna Brielle. Vart är hon?
- Våning två, rum 214.
- Och Louis Tomlinson, frågade jag.
- 216.
Vi sprang upp till andra våningen och började sedan leta upp rumnummrena. Niall skulle precis in till Adrianna när han blev stoppad av en doktor.
- Ursäkta, men du får inte gå in där. Plötsligt började det tjuta i hennes rum och en massa läkare sprang in i rummet.
- Vad är det som händer? skrek Niall.
Adriannas perspektiv:
Jag var väl inte död. Men jag var definitivt inte levande heller. Jag tittade på min kropp som återigen fungerade. Jag hörde hur de förklarade för Niall och grabbarna att jag var i koma. Jaså. Var det de jag var i? Koma. Hmm..
Jag gick runt och kollade vad jag kunde göra, jag letade upp Louis rum och gick sedan in. Han låg på sängen. Hans vackra ansikte var förstört. Jag kände tårarna komma. Jag kände helt plötsligt en arm på min axel och mina tankar avbröts, jag vände mig om och fick se..
- Louis! Vad fan gör du här?
- Samma som dig. Vad gör du här?
- Jag vet inte. Tydligen ligger jag i koma..
- Jag med, suckade han.
- Så.. Vad ska vi göra nu?
Han ryckte på axlarna och vi gick sedan ut ur rummet.
1 månad senare:
- Adrianna vi måste nog börja ta oss tillbaka. Det är inte säkert för oss att vara i den här dimensionen. Visst jag har älskat varje sekund jag varit med dig. Jag älskar att hålla om dig, kyssa din läppar och bara kunna vara tillsammans, men vi måste tillbaka. Och jag lovar dig att allt kommer va som vanligt igen.
- Du menar att du kommer glömma bort den här tiden vi hade..
- Nejnej, jag menar att jag är redo att göra det officielt. Jag älskar dig Adrianna Melissa Brielle. Nu och för alltid.
- Jag älskar dig också Louis Wiliam Tomlinson! Har alltid gjort och kommer alltid att göra.
- Så följ med mig då!
- Jag har lite saker att utföra babe, mumlade jag.
Han tillät mig verkligen inte att vara ensam. Jag sa till honom att han hade rätt, vi gick in i till hans rum och han gick in i sin kropp. Läkare började springa in i hans rum och sedan informerade de killarna om att Louis var vaken. Louis skulle väl bli besviken på mig nu, men jag visste vad jag behövde göra och jag behövde göra det nu.
- Jag ber om ursäkt älskling för all ont jag gjort dig.
Jag kramade om henne tillbaka.
- Förlåter du mig?
Jag svarade inte, så hon kysste min panna och jag gick in i min kropp. Jag hörde plötsigt hur någon talade till mig och jag såg Louis sitta där.
- Hej, sa jag försiktigt.
- Hon är vaken! ropade han snabbt.
Efter ett tag kom några läkare in och sedan killarna. Vi satt och snackade ett tag och jag låg på sjukhus i en vecka till, innan jag fick komma hem. Och det var då Louis tog tag i mig och frågade ut mig om vad som hade hänt och varför jag inte hållde det jag lovade. Jag frågade hur länge jag var borta och han sa tre månader.
- Lou..
Han tittade inte upp som han brukade men jag visste att han lyssnade.
- Vad hände med oss nu?
Han svarade fortfaranade inte. Jag tog ett steg mot honom, slog mina armar om hans hals och pressade sedan mina läppar mot hans. Kyssen var totall perfekt, som alltid.
Dålig del, i know. Men hade verkligen ingen fantasi alls.
Episode 14
♥ 2012-09-16 @ 20:00:00
Adriannas perspektiv:
- Så.. Vad ska vi göra nu?
Han svarade inte, utan tittade bort. Jag kände Louis, han hade svarat ifall han hade vetat.
- Behöver.. vi mer tid eller?
Han svarade fortfarande inte, vilket gjorde mig irriterad. Något litet kunde han väl ha sagt, typ "Jag vet inte", eller något annat men nej han satt stum. Jag suckade och han vände sig snabbt mot mig.
- Ska vi..
- Börja om, fyllde han på.
Jag nickade. Han tittade tomt ut.
- Louis kan du titta på mig, svara , gör något, att du sitter sådär gör det verkligen inte bättre..
Louis perspektiv:
Jag hörde henne men jag kunde verkligen inte säga något. Jag vet att det irriterade henne men jag kunde verkligen inte.. Efter några minuters tystnad ryckte hon till, jag vände mig snabbt mot henne.
- Vad hände? Fryser du?
Hon nickade generat. Jag lutade mig närmare henne, la armen om henne och drog henne tätt intill mig. Jag hörde hur hon flämtade till. Jag log för mig själv.
- Att börja om hade nog varit bra, tror jag. Lära känna varandra på nytt, jag vet att vi redan gör det tillräckligt bra, men jag behöver lite tid att tänka för, hörde jag mig själv säga.
Jag kände mig chockad, det var inget jag hade planerat att säga. Hon låg tyst i min famn.
- Jag är ledsen Adrianna.. Jag..
- Om vi nu ska börja om.. Kan jag inte få en.. Kan vi..
Hon tystnade. Plötsligt vände hon sig mot mig och tittade mig mjukt men sorgset i ögonen. Hon slickade sig om läpparna. Det såg ut som Adrianna tvekade. Adrianna Brielle tvekar aldrig. Men sedan tog hon mod till sig och tryckte sina läppar mot mina. Det var en fantastisk kyss som alltid. Mina fjärilar reste på sig i magen och började flyga runt. Plötsligt avslutade hon kyssen och tittade på något bakom mig. Hon andades oregelbundet, och plötsligt började hon dregla. Salivet rann ur hennes mun, om det har hade varit en film hade jag skrattat, men det var sant och det var något fel med henne. Hon ramlade plötsligt, utan förvarning, bakåt.
- ADRIANNA, skrek jag.
Jag tog upp henne i min famn. Och med min fria hand bankade jag på dörren. Jag kände paniken inom mig. Om något hände henne visste jag inte vad jag skulle göra. Med all kraft jag hade bröt jag upp balkongdörren.
Nialls perspektiv:
- Var det någon som hörde det? frågade Harry lite smått rädd.
Zayn nickade sakta.
- Det var nog bara vinden, mumlade han.
Jag och Liam reste oss upp och gick ut till hallen. Efter ett tag kom Harry och Zayn. Vi tittade mot trappen och såg Louis springa i fullfart, med Adrianna i famnen. Hennes ögon var vidöppna. Jag kände oron rinna över mig, men jag sa inget, jag såg inget, och jag hörde inget. Jag stod bara där.
Harrys perspektiv:
Jag stod där och bara kollade. Bara lät allt hända. När ytterdörren slogs igen, reagerade jag långsamt. Jag kollade långsamt på killarna som stod fastnaglade i marken precis som jag. Niall kollade fortfarande på trappan, som om Louis och Adrinna fortfarande var där.
Episode 13 - My plan is good!
♥ 2012-09-16 @ 15:22:00
Harrys perspektiv:
- Är du galen? Lät du de vara ensama på balkongen?! De kommer ha ihjäl varandra, sa Nialler enligt honom på skämt men han lät ganska oroad.
- Lägg av Niall. Du vet att han älskar henne, de kommer att fixa det här. Lita på..
- Det är inte det. Jag vet att han älskar henne, men jag är inte säker på Om hon älskar honom, Avbröt Niall Liam.
- Jo det gör hon, sa jag.
Niall vände sig om mig. Liksom Liam och Zayn.
- Man ser det i hennes ögon, mumlade jag.
- Jaha, så de både gillar varandra. Men har ni tänkt på att båda förnekar det också?
- Ja och? Sanningen kommer fram, sa Zayn enkelt.
Jag la armen om Niall men han skakade bort den. Reste sig upp och gick till kylskåpet och tog fram en gurka.
- Jag är bara orolig över om han kan klara sig från att inte såra henne hela tiden.
- Pfft, hörde jag mig själv säga, det är kärlek, man blir alltid sårad av den, no matter what.
Liam flinade.
- Woho! Han la den! Gimme five.
Våra händer möttes i en handklappning. Vi skrattade förtjust.
Nialls perspektiv:
- Ni fattar ju inte. Zayn lämnade de ute på balkongen själv. Jag är äldre än henne, jag är hennes kusin, tänk om han..
- Varför litar du inte på Louis? frågade Harry.
Jag suckade.
- Jag litar på Louis, jag litar på Adrianna. De båda är mina närmaste vänner liksom ni killar. Men ni fattar att jag oroar mig ändå. Eller hur?
Liam gick fram till mig och precis som jag skulle ta en till tugga så puttade han bort den. Den flög och ramlade på golvet. Alla skrattade, jag fnissade till lite.
- Det kommer fixa sig.
- Jo visst, sa jag en aning sarkastiskt.
Liam och Harry flinade och snglade sedan på Zayn.
- Min plan kommer funka, sa han kort.
Zayns perspektiv:
Jag visste att det jag gjort skulle funka. Jag kände de bra både två och jag vet att det skulle tacka mig senare. En sak jag dock inte planerat tidigare var.. Hur skulle jag veta när de var klara? Och ville komma ut.. Jag suckade tyst. Äh.. Jag får komma på det senare. Klockan var trots allt bara halv sex. De skulle få bli insläppta vid 8 eller någonting. Jag gick förbi spegeln. Stannade och tittade på mig själv och började sedan fixa med håret lite.
Episode 12 - Talking about the past (4)
♥ 2012-09-16 @ 02:05:00
Han tittade chockat på mig. Det var inte meningen att meningen skulle komma upp på det viset. Men jag hade inte tid att ångra mig. Jag visste att det skulle vara sent i vilket fall som helst, så jag tittade jag långsamt upp och mötte hans blick. Han öppnade munnen men stängde den sedan igen. Han försökte några gånger att yttra några ord men misslyckades. Han såg ut som en fisk och för inte börja gapskratta, tittade jag ner och bet mig i underläppen.
- Jag har redan sagt det, mumlade han.
- Nej, sa jag.
Jag drog ett djupt andetag och sedan ett till. Jag tänkte tillbaka på det som hände just då. Zayn hade precis påpekat att vi gnabbats och tjaffsat en hel del, och han hade rätt. Men vi hade inte gjort det på fyra veckor. Han gick in med de orden. Jag ställde mig och tittade mot utsikten. Han hade rätt. Det kanske var därför Louis hade hållt sig på avstånd så länge. Fyra veckor. Han kanske hatade mig så mycket att han inte orkade. Jag kände en klump i magen.
Louis perspektiv:
Jag vet inte om Adrianna såg det jag såg framför mig men jag såg det när vi satt på balkongen. Och Zayn påpekat att vi gnabbats och tjaffsat en hel del, och han hade rätt. Men vi hade inte gjort det på fyra veckor. Han gick in med de orden. Hon ställde sig så hon kunde se ut över utsikte. Jag kände hennes utstrålning. Räddsla. Varför vet jag inte men jag förstod på en gång att hon hade tänkt så.
Adriannas perspektiv [För två år sen]:
- Det är inte alls så, sa Louis precis som om han läst mina tankar.
Jag vände mig om mot honom.
- Vadå?
- Jag hatar inte dig alls..
- Nehe. Varför undviker du mig då?
- Jag..
Han hade inte sagt något mer. Och sedan bara rusat ut från balkongen.
Nutid:
Jag tittade på honom.
- Du sa ingenting. Du sa bara "jag" och sen ingenting mer.
Louis perspektiv:
- Det var det ända du sa och sedan lämnade du mig bara.
Ohboy, det här skulle bli svårt att förklara.
- Men jag berättade ju för dig sen..
- Du kysste mig och berättade inte varför.
- Vi blev tillsammans och jag berättade då!
- Du berättade även att det hela var en lek, sa hon sårat.
Jag tog ett fast grepp om hennes haka och tvingade henne att titta på mig.
- Det var ingen lek! Det har det aldrig varit! Det har alltid varit du och jag. Inget skämt, inga lögner. Jag är allvarlig och hundra procent ärlig.
Hon tittade ner. Men jag höll fortfarande i hannes haka. Jag släppte lånsamt taget och det var så jag såg den förstå tåren rulla ner för kinderna.
- Jag älskar dig Adrianna, ända sedan första gången jag såg dig till nu idag.
Hon grät tyst. Tårarna rullade. Och jag drog henne mot mig och behöll henne i min famn.
Episode 11 - Talking about the past (3)
♥ 2012-09-15 @ 18:50:00
Hon började prata precis som jag hade hoppats.
- Den dagen vi träffades första gången, stod jag i duschen och tänkte på allt som hade hänt mig de senaste 2 åren. Jag hörde min klocka för femte gången. Jag stängde av vattnet och virade en handduk runt mig och satte på mig mina kläder och fixade mitt hår. Jag satte på mig mina skor och tog min väska, min telefon och mina nycklar. Jag stängde dörren och låste. Jag gick ner till korridoren. Kommer du ihåg studentlägenheterna Louis?
Hon avbröt sig och kollade på mig. Jag skrattade till av minnet och nickade sedan. Jag skymtade ett litet leende. Sedan fortsatte hon igen.
- Jag gick ner till 'huset', kommer du ihåg?
- Det där övergivna gamla huset? Där alla stod och rökte, supte eller drogade eller gjorde andra saker?
Hon nickade och log lite. Shit. Hon var så vacker.
- Jag skulle möta Nicklas och jag kommer ihåg att han var tre minuter försent, vi rökte sedam under tystnad. När vi både gick in mot skolan suckade jag högt och NIcklas kollade förvådnat på mig.
"Gruppledare", sa jag och suckade.
Han garvade så mycket att han la sig ner på marken. Jag fnös och fortsatte frammåt.
När jag kom in, satt ni redan runt ett runt bort, så jag satte mig vid er. Jag satt en bit bort med stolen utskjuten, ena foten på bordet och andra på stolen där Niall satt. Jag höll på med min mobil. Såklart. Runt bordet visste jag att de satt fem andra killar. Det hade blivit för pinsamt att jag hade satt hörlurarna i öronen och bara lyssnat på låten och smsat med några.
"Adrianna, vad håller ni på med? Har du kommit på något ni kan göra?"
Jag drog bort ena hörluren från örat men slet inte blicken från telefonen. Jag hörde trots det att det var min 'favoritlärare'.
"Jag förstår inte vad det är vi ska göra."
"Ni ska lära känna varandra".
- Precis. Niall skrattade till och du la ner din fötter.
"Det är väl inte så svårt, alla vet vem vi är", sa Niall tyst.
"Nej.. förlåt. Jag kanske låter oartig men jag har inte en blekaste aning på vem fan ni är", svarade ju.
Jag hörde nu hon fnissade till när jag berätta det.
"Ja, Adrianna, det där lät en aning otrevligt." Du hörde ett garv och snurrade runt.
"Varför kan du aldrig tänka dig för innan du öppnar käften?"
Det var han Niclas, en av de du brukade gå ut med.
"Vet inte, har inte ett sånt hinder helt enkelt"
Niall fnissa till igen.
"Försök nu ialla fall. Du är gruppledare också."
Det fick Niclas att skratta så mycket att han tillslut blev bortkörd. Du hade tittade allvarligt på honom tills han blivit bortkörd. Du tittade en kort stund på dörren han kommit och blivit bortkörd ifrån men vände dig snabbt tillbaka mot bordet.
"Jag är sexton år. Jag slår var om att de har killarna är mycket äldre än mig. Varför ska jag vara 'gruppledare' för? frågade du och körde den där kaningrejen när du sa gruppledare.
Peter suckade högt och gick bara därifrån.
"Så hur gammla är ni? Och vad heter ni osv.."
Du försökte ialla fall.
"Zayn, Louis, Niall, Liam och jag heter Harry", sa Harry flörtigt.
Han hade pekat ut oss så som han hade sagt.
"Jag är 20, Zayn och Liam är 19, Niall och Harry är 18", sa jag.
"Fast jag är ett år äldre än Harry också", påpekade Niall.
Du log. Plötsligt reste sig Harry. Vi andra stirrade frågandes på honom.
"Ja.. Vi skulle ju fixa den där grejen.."
"Juste!"
"Vi kommer snart", sa jag.
Jag, Niall, Liam och Harry reste oss upp och gick därifrån.
Jag tittade på henne.
- Niall hade fått ett samtal, där de hade sagt att du var hans kusin, det var därför vi rest på oss och gått så hastigt.
Hon nickade.
- Vad gjorde du och Zayn?
Hon flinade innan hon fortsatte.
- Jag tittade ner igen. När jag hörde hur Zayn plötsligt harklade sig insåg jag att han var kvar.
"Jag fick aldrig ditt namn", sa han och log.
"Adrianna", mummlade jag.
"Adrianna.. Adrianna.. Det är fint!"
Jag vet inte varför, men jag rodnade. Och jag brukade inte rodna. Det här var inget man borde rodna för heller.
Vi fortsätte prata om och diskutera om något helt ovisentligt. När vi skiljdes år för dagen, hade inte ni kommit tillbaka än, han garv mig en kantig kram, som jag inte har ett minne av om jag kramade tillbaka eller inte.
"Jag hade kul", mumlade han nästa ohörbart.
Det var inte meningen att jag skulle höra men det gjorde jag.
"Jag med", sa jag lika ohörbart.
Sedan skiljdes vi åt.
Adriannas perspektiv:
- Resten kommer jag nog ihåg utan hjälp, sa han.
Och vi både skrattade. Jag tänkte tillbaka på det som hände efter allting.
- Jag såg Niall igen efter det.
- Det visste jag inte! Vad hände då?
Jag skrattade.
- Du var ju med!
- Berätta ändå..
Jag skrattade lite innan jag började berätta igen:
Jag hade knappt sett en symt av Zayn eller er på hela dagen när jag tänkt att gå till huset och jag sprang in i Niall.
- Åh gud! Förlåt mig!
Han skrattade bara.
- Det är lugnt?
- Har du bråttom någonstans? frågade Liam.
- Ja det har hon, sa du.
Killarna kollade oförstående på honom.
- Hon ska röööka.
Jag vet inte varför, men ja jag belv röd i hela ansiktet.
- Sluta Lou! Kommer du till lägerelden idag?
- Jag brukar inte göra det, sa jag och funderade på lite saker.
- Kom! Det blir kul!
- Vi får se, sa jag och flinade.
Jag hörde hur Zayn sa något till er, men vad hörde jag inte. Efter ett tag kände jag hur Harry och Zayn slöt uppp vid min sida. De följde med mig till huset och sedan övertalade de mig att komma. Jag nickade trött och sedan gick vi alla hem för att fixa oss. Vid 9 gick jag ut och träffade på Zayn vid hissen. Vi åkte ner tillsammans och satte oss vid lägerelden tillsammans. Efter ett tag kom du och grabbarna. Alla var hur snälla som helst, och vi hade väldigt kul. Vi bestämde oss för att göra något alla sex imorgon, eftersom att det var lördag och ingen skola.
- Jag kommer ihåg! utbrast han.
Sedan var vi bara tysta ett tag. Det var en skön tystnad den här gång. Jag började tänka tillbaka.. Jag var med de hela tiden. Dag ut och dag in i två veckor. Jag lärde verkligen känna de. Den som verkligen älskade sig själv var Zayn, han stannade upp vid varje spegel och kollade på sig själv, de andra var ju inte lång efter men Zayn och speglar var katostrofalt. Harry var den flörtigaste av killarna. Zayn lagade även goda kycklingrätter! Niall hade nog störst hjärta av de alla, men de alla var helt otroligt snälla. Liam hade en otroligt fin sånröst som jag bara dog såfort de sjöng något i bilen eller hemma. Louis pratade mest med sin mamma, han skickade sms och ringde henne varje kväll, vilket ofta fick mig att tännka på min egna mamma. Men jag kunde inte ringa henne, av rädslan att bryta ihop. Louis var även roligast. Även fast vi brukade tjaffsa och irritera varandra. Jag vet inte varför men jag älskade att vara i närheten av honom. Vi tjaffsade men man kunde trots allt se att han åtminstone gillade det lite.
Jag tror att Louis tänkte på samma sak som jag gjorde. För han skrattade tyst till lite och jag skrattade lite smått med honom.
- Vad gjorde ni när jag umgicks med bara Zayn?
- Jadu.. Lite allt möjligt.
Jag nöjde mig inte med svaret så jag tog sats och började på en ny mening.
- Varför undvek du mig de där fyra veckorna?
Sorry för lång del, men haha hade mycket att skriva om. Jalla, läs och kommentera! Love to you bitches!
