Episode 12 - Talking about the past (4)
Han tittade chockat på mig. Det var inte meningen att meningen skulle komma upp på det viset. Men jag hade inte tid att ångra mig. Jag visste att det skulle vara sent i vilket fall som helst, så jag tittade jag långsamt upp och mötte hans blick. Han öppnade munnen men stängde den sedan igen. Han försökte några gånger att yttra några ord men misslyckades. Han såg ut som en fisk och för inte börja gapskratta, tittade jag ner och bet mig i underläppen.
- Jag har redan sagt det, mumlade han.
- Nej, sa jag.
Jag drog ett djupt andetag och sedan ett till. Jag tänkte tillbaka på det som hände just då. Zayn hade precis påpekat att vi gnabbats och tjaffsat en hel del, och han hade rätt. Men vi hade inte gjort det på fyra veckor. Han gick in med de orden. Jag ställde mig och tittade mot utsikten. Han hade rätt. Det kanske var därför Louis hade hållt sig på avstånd så länge. Fyra veckor. Han kanske hatade mig så mycket att han inte orkade. Jag kände en klump i magen.
Louis perspektiv:
Jag vet inte om Adrianna såg det jag såg framför mig men jag såg det när vi satt på balkongen. Och Zayn påpekat att vi gnabbats och tjaffsat en hel del, och han hade rätt. Men vi hade inte gjort det på fyra veckor. Han gick in med de orden. Hon ställde sig så hon kunde se ut över utsikte. Jag kände hennes utstrålning. Räddsla. Varför vet jag inte men jag förstod på en gång att hon hade tänkt så.
Adriannas perspektiv [För två år sen]:
- Det är inte alls så, sa Louis precis som om han läst mina tankar.
Jag vände mig om mot honom.
- Vadå?
- Jag hatar inte dig alls..
- Nehe. Varför undviker du mig då?
- Jag..
Han hade inte sagt något mer. Och sedan bara rusat ut från balkongen.
Nutid:
Jag tittade på honom.
- Du sa ingenting. Du sa bara "jag" och sen ingenting mer.
Louis perspektiv:
- Det var det ända du sa och sedan lämnade du mig bara.
Ohboy, det här skulle bli svårt att förklara.
- Men jag berättade ju för dig sen..
- Du kysste mig och berättade inte varför.
- Vi blev tillsammans och jag berättade då!
- Du berättade även att det hela var en lek, sa hon sårat.
Jag tog ett fast grepp om hennes haka och tvingade henne att titta på mig.
- Det var ingen lek! Det har det aldrig varit! Det har alltid varit du och jag. Inget skämt, inga lögner. Jag är allvarlig och hundra procent ärlig.
Hon tittade ner. Men jag höll fortfarande i hannes haka. Jag släppte lånsamt taget och det var så jag såg den förstå tåren rulla ner för kinderna.
- Jag älskar dig Adrianna, ända sedan första gången jag såg dig till nu idag.
Hon grät tyst. Tårarna rullade. Och jag drog henne mot mig och behöll henne i min famn.
Kommentarer
Trackback
