One direction novellblogg

Gah! Jag skrev värsta inlägget och precis när jag skulle publicera så deletades allting. Hate my life sometimes.

Jag vaknade upp på golvet. Med Liam vid mina förrer. Harry nära mitt huvud, Niall låg en bit ifrån mig och Zayn satt på fotöljen. Stackare! Jag satte mig upp. Helvete vad ont jag hade i min rygg. Jag reste mig upp och gick upp till övervåningen. Jag gick intill badrumme, jag låste dörren om mig och gick bort mot spegeln och tittade på tjejen i spegeln. Jag fick hemska flashbacks, allting från igår slogs emot mig som en vind. Hur jag kysste Louis, hur han kysste mig tillbaka. Huur jag hade fixat mig för att sedan gå ner till undervåningen där alla satt, hur jag satte mig mellan Zayn och Louis. Hur konstigt Louis hade bettet sig, hur han hade rest sig upp hur och gick ifrån oss, Zayn hade dragit med mig upp till övervåningen och in på balkongen där Louis satt, hur Louis hade sagt att ingenting betydde det som man trodde att saker betydde, att kyssen var ett missförstånd. Hur han hade smällt igen balkongdörren och sprungit ner på undervåningen, hur jag kunde höra att Liam, Harry och Niall försökte stoppa honom men att han hade sprungit därifrån och smällt igen underdörren. Zayn hade kramat mig och försökt trösta mig. Under middagen hade Louis fortfarande inte kommit tillbaka. Niall höll på med sin jäkla mobil. Zayn tröstade mig lite då och då genom att krama min arm lätt. Liam åt under tystnad. Och sedan suckade Harry och det var då jag mötte hans blick. Jag och Harry var inte så värst bra kompisar även fast vi umgåts i snart tre år. Men en sak var jag säker på, jag och Harry hade ett band. Såfort jag mötte hans blick så blottade jag lite av de som hade hänt. Han hade förstått allt och sedan bara förslagit att vi skulle kolla på film. De hade varit snälla mot mig hela kvällen och sedan hade vi väl bara somnat där på golvet.

Jag kom tillbaka till nuet. Jag tittade på mig själv igen, innan jag började tvätta mina händer och mitt ansikte. Jag torkade sedan händerna och mitt ansikte på min handduk. Jag kastade en sista blick på mig själv i spegeln. Jag såg ut som ett monster. Jag såg sliten och trött ut som om jag slavarbetat hela mitt liv. Jag öppnade badrumsdörren och fick till min förvåning syn på Zayn. Han såg sur ut. Han drog mig genom hela hallen bort till balkongen. Han öppnade dörren och gick ut dit. Louis satt där igen. Men händerna för ansiktet.

- Ni ska prata!

Louis rörde sig en aning men hade kvar händerna.

- Och ni kommer inte härifrån förrän ni har pratat klart, sa han.

Det skrämde mig lite. Zayns tonfall. Jag hade aldrig hört honom prata såhär förut. Han stirrade på Louis. Louis tittade långsamt upp och jag såg att hans ögon var blanka. Och att han var röd runt hela ögonen.

- Finns inget att prata om.

- Det finns massor att prata om, och ni ska prata om allt, fräste han.

Han öppnade dörren och gick in, jag skulle precis följa efter när han stängde dörren och låste.

- Hey! utbrast jag.

Louis ställde sig upp.

- Vad fan håller du på med? utbrast vi båda två i kör.

- Ni ska prata, och om det här är ända sättet så är lär jag vara tvungen att göra såhär.

- Jag ska på premiären idag! utbrast jag.

- Precis hon ska träffa sin älskling.

Jag vände mig om mot honom.

- Du äcklar mig.

 

Jag vet inte varför jag höll på som jag gjorde. Men jag ville inte falla för henne igen. Även om jag redan hade gjort det. Jag ville inte bli sårad över att hon skulle flytta till LA, till sin mosters kusins mans barn. Jag ville att hon skulle bo i London hos sin morster som hon gjorde då vi träffades.

Jag vet inte varför jag sa det där om att hon skulle träffa sin älskling, jag var svartsjuk.. Hon vände sig om mot mig.

- Du äcklar mig.

Hon sa det med avsmak. Jag suckade och sneglade mot dörren. Såg att Zayn inte var kvar. Hon lutade sig mot dörren och gled långsam ner. Jag stod bara och kollade på henne i smyg eller tittade bort.

Så där har ni kapitel 8, det kommer hända ganska mycket snart. Och då får man veta hur de träffades.