Episode 5 - Why are you doing this?

Jag vet inte varför men jag blundar alltid väldigt hårt när jag skrattar. När jag öppnar ögonen igen så ser jag att det bara är jag och Louis. Han ler emot mig och jag ler tillbaka. Jag kanske borde förlåta honom trots allt, det var längesen.. Och jag saknar honom lite..

Niall's perspektiv:
Vi åt frukost under tystnad. Jag undrade vad de hade gjort igår på balkongen när alla hade lämnat de ensama. Jag hade frågat Dri, men hon hade bara fräst åt mig. Jag borde ändå få veta. Jag är ju liksom hennes kusin + bästavän. Jag sneglade bort mot Harry, Liam och Zayn och såg att de diskuterade något väldigt viktigt. Jag kastade en snabb blick på Dri som rörde runt i frukostflingorna. Och sedan på Lou som smsade i full fart till någon. Jag hoppades verkligen inte att de var till någon tjej. Jag vet hur Dri skulle bli förkrossad. Även om hon kanske inte känner som han gör för henne vet jag det. När jag tänker efter vet jag inte alls vad hon känner. Jag vet vad Louis känner men inte vad hon känner. För att avbryta den tröga dimman som hängde runt i luften frågade jag Adrianna vad hon skrulle göra idag. Jag såg hur Louis tittade upp.
- Jag har en photoshoot idag.
- Är det sant!? utbrast jag.
- Med vem? frågade Zayn.
Jag insåg att alla satt och kollade på henne full koncentration. Hon sken upp och fick ett stort leende på läpparna.
- Chris Brown! utbrast hon.
- WOW! Din man ju.
Jag garvade högt när jag sa det och hon skrattade med mig.
- Joja.. Det känns så stort att äntligen få träffa honom! Jag har ju inte träffat så många ännu.
- Oss har du ju träffat, sa Harry och låtsades bli sur.
Hon flinade. Kastade en snabb blick ut genom fönstret och skulle precis svara när hon snabbt vände sig om mot fönstret igen. Hon tog upp sin telefon ur Bh:n.
- Shit! Helvete!
Hon rusade upp och man hörde henne skrika något i stil med:
- Han får inte se mig såhär.
Jag kastade en blick ut mot fönstret och såg Chris Brown stå där. Efter ett tag kom Usher och Justin Bieber. De plingade på dörren. Och Louis som inte lyssnat särskilt noga och ingenting visste gick för att öppna dörren. Jag sprang efter. Louis stirrade nu på Usher, Chris och Justin.
- Hej, sa de i mun på varande.
Louis stirrade bara på de. Så jag skyndadade mig med att hälsa tillbaka.
- Hej.
Alla tittade mot trappan.
- Hoppas ni inte fick vänta länge.
- Nejdå vi kom precis, sa Chris.
Han var lite flörtig av sig och Dri log stort. Lou stirrade irriterat på killarna. Sedaan på Dri igen, suckade högt, fräste något oartigt och gick därifrån. Hon kollades sorgset efter honom.
- Ska vi gå då? frågade Justin otåligt.
- Absolut, svarade Usher.
De gick ut.
 
Adrianas outfift.
 
Adrianas perspektv:
Deras bil var riktigt flott. Jag satt i baksätet med Chris Brown och pratade lite om allt möjligt. Usher körde och Justin satt bredvid honom i framsätet. Efter ca 10 min stannade vi utanför starbucks. Chris förklarade att vi skulle träffa de som höll i photoshooten. Jag nickade bara, visste int vad jag skulle säga. Vi satte oss ner och beställde Kaffe. Efter ett tag kom de och vi pratade i två timmar. De sa att jag skulle följa med de så medans Usher, Justin och Chris skulle gå och möta fotografen. Jag följde med de och vi åkte till en studio. Jag blev sminkad och uppklädd. De tog några ensam foton på mig och sedan kom Chris och vi tog en massa foton tillsammans. Efter att det var klart och vi var påväg hem var det bara jag och Chris kvar. Han berättade att Usher var tvungen att åka hem till sin sjuka son och Justin skulle träffa Selena och några andra människor. Vi började prata lite om photoshooten.
Efter ett tag kände jag hur bilen rullade in och stannade. Jag tog av mig bilbältet. Han öppnade dörren och sprang till min sida. Han öppnade dörren och tog tag i min hand. Jag fnissade förtjust. Han kysste den och fnissade ännu mer förtjust.
- Du Adrianna, jag tänkte fråga dig en sak.
Jag tittade upp på honom.
- Jag undrar om du skulle vilja vara med i min musikvideo.
Jag stirrade häpet på honom. Ville han ha med mig? Whaat? Det här är min största dröm ever.
- Till dont wake me up. Skulle du vilja vara tjejen som spelar mot mig.
Jag stirrade på honom och försökte få fram orden. Han kollade ner och sedan upp.
- Säg någontin? snälla..
Åh gud. Jag ville dö. Han var helt nervös.
- Ja! utbrast jag, jätte gärna.
Vi log stort mot varandra. Han kysste mig snabbt på kinden.
- Hejdå, mummlade jag.
- Hejdå.
Jag gick in i huset och hörde sedan hur han startade bilen och åkte iväg. Jag skulle precis gå in när jag såg Louis sitta vid köksbordet.
- Hade du trevligt?
Jag ryggade tillbaka. Han lät så annorlunda än vad han brukade göra. Han var hårt på rösten, nästan som om han var arg.
- Jo ja, det var jätte trevligt.
- Är ni tillsammans nu eller?
Jag tittade ner på mina fötter och svara inte.
- Hallå..
Jag svarade fortfarande inte.
- Hepp. Tror jag fick mitt svar där.
Jag tittade upp och såg att han stod några cm ifrån mig. Han tittade mig djupt i ögonen.
- Dra åt helvete Adrianna.
Jag stirrade häpet på honom. Jag vet inte varför men de kändes som en kniv som jag hade i min kropp som någon långsamt drog ut. Varför sa han så? Han hade redan gått en bit men jag sprang efter och tog tag i hans arm.
- Varför sa du så?
Han ryckte sig loss och puttade bort mig. Tillräckligt hårt för att jag skulle flyga några meter bort och nästan tappa balansen. Han gav mig inte en ända blick.
 
Det ringde på dörren och jag satt vi köksbordet och pluggade. Louis sprang fram och öppnade dörren. Jag tittade snabbt upp och såg en tjej komma in. De kysste varandra. Jag reste mig upp. Vem fan var det här? Och vad fan håller han på med?
- Louis kan jag få prata med dig? frågade jag.
- Nej, sa han.
- Louis, seriöst.
Han suckade och bad tjejen gå upp till hans rum, hon nickade och gjorde som hon blev tillsagd. Han vände sig om och stirrade på mig.
- Vad vill du?
- Vem är hon?
- Min flickvän.
Kniven rörde på sig ännu mer inne i mig. Varför brydde jag mig ens? I dont give a fuck about him.
- Kan jag gå nu?
- Varför är du sur på mig!?
- Jag är för ihelvet inte sur på dig, fräste han.
Jag tittade ner mot mina fötter och såg hur han började röra sig därifrån. Jag tog tag i hans arm. Men han putta iväg mig, hårt den här gången. Jag landade på rumpan och kände tårarna rinna. Varför gjorde han såhär mot mig? Jag snyftade till och han stannade. Han tog ett djupt andetag och knöt nävarna och fortsatte sedan upp för trapporna och in till hans rum. Jag reste mig upp och gick fram till spegeln. Om det var såhär han ville ha det, så skulle ha få det.
(borttagen bild)
(Båda är Adriana när hon gråter)

Där fick ni en lite lång del! :) Hope you enjoy it.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0