Episode 16 - The Truth
Jag låg fortfarande i sängen. Ja, jag var kvar på sjukhuset. Det hade gått två dagar och Harry, Zayn och Niall var konstant hos mig. Liam och Louis hade dragit sig undan lite. Men nu satt jag inne på rummet själv. Plötsligt öppnades dörren och in kom Louis. Han satte sig på stolen bredvid mig.
- Vad hände där borta egentligen? Varför följde du inte med mig? frågade han.
Jag suckade. Jag visste att han skulle fråga det förr eller senare, hade bara hoppats på senare. Jag suckade igen.
- Du vet det där jag berätta om på balkongen om att mina föräldrar var skiljda..
Han nickade långsamt.
- Tja.. De var väl det. Min mamma hade gjort något brott när han var med barn med mig, så fort jag hade födds, så var åkte min mamma in i fängelset. Jag bodde med min syster och min pappa. Pappa jobbade mest hela tiden så honom fick jag aldrig träffa. Jag bodde i närheten av fängelset, så jag kunde ofta besöka henne. När jag fyllt 10 friaddes äntligen mamma och jag fick återses med henne. Vi fick snabbt en bra relation och jag var verkligen mammas dotten. Vi gjorde allt tillsammans och jag berättade allt för henne. Min syster som inte är min mammas dotter utan min pappas och en annan kvinnas dotter hade också ganska bra kontakt med mamma även om vi hade den bästa. En dag kom jag hem från skolan, jag var 14 år och hon berättade att hon hade cancer. Jag kommer ihåg att jag skrek och grät, jag ville inte att det skulle vara sant. Men jag var med henne dag ut och dag in. Efter tre månade gick hon bort. Jag blev frustrerad och ledsen. Jag ställde mig vid perrongen, funderade på att ta mitt liv. Min syster stoppade mig. Jag var sängliggandes flera månader efter min mammas död. Jag blev så frustrerad över att jag inte fått umgås med henne som en vanlig familj. Jag fick vara med henne i fyra år innan hon lämnade mig. Jag reste till London, efter ett tag, min mammas drömstad. Jag flyttade dit permanent. Jag började plugga danslinje, eftersom min mamma hade varit danslärare. Jag sjöng även lite på sidan av. När jag var femton, började jag i den där skolan och vi träffades, berättade jag.
- Varför berättade du inte som det var från hela första början? frågade Louis efter ett tags tystnad.
- Jag vill inte att ni skulle tycka synd om mig, suckade jag.
Han nickade. Såg förstående ut.
- Hej! sa jag och tittade på honom.
Han tittade frågandes på mig.
- Mitt namn är Adrianna Melissa Brielle, sa jag och sträckte fram handen.
Han fnissade till.
- Jag heter Louis Wiliam Tomlinson, sa han.
- Vad gillar du att göra på fritiden? forsatte jag.
Louis perspektiv:
Vi satt där ett tag och lärde känna varandra. Jag drog min bakgrundshistoria även om hon visste om den. Och hon drog sin igen. Vi lärde känna varandra på nytt och det blev mycket skratt. Jag riktigt log. Nu kände jag äntligen min drömtjej. Jag tog sats.
- Vill du gå på en dejt med mig?
Hon log stor.
- Jätte gärna, sa hon glatt.
Jag log. Jag ville kyssa henne. Mina läppar skrek efter henne, min kropp skrek efter henne. Jag ville ha henne nu! Men jag försökte se det att se ut som om jag var lugn. Och hade allting under kontroll. Men grejen är den att jag hade inget under kontroll. Jag kämpade för att inte slänga mig fram och kyssa henne.
- Vad hände där borta egentligen? Varför följde du inte med mig? frågade han.
Jag suckade. Jag visste att han skulle fråga det förr eller senare, hade bara hoppats på senare. Jag suckade igen.
- Du vet det där jag berätta om på balkongen om att mina föräldrar var skiljda..
Han nickade långsamt.
- Tja.. De var väl det. Min mamma hade gjort något brott när han var med barn med mig, så fort jag hade födds, så var åkte min mamma in i fängelset. Jag bodde med min syster och min pappa. Pappa jobbade mest hela tiden så honom fick jag aldrig träffa. Jag bodde i närheten av fängelset, så jag kunde ofta besöka henne. När jag fyllt 10 friaddes äntligen mamma och jag fick återses med henne. Vi fick snabbt en bra relation och jag var verkligen mammas dotten. Vi gjorde allt tillsammans och jag berättade allt för henne. Min syster som inte är min mammas dotter utan min pappas och en annan kvinnas dotter hade också ganska bra kontakt med mamma även om vi hade den bästa. En dag kom jag hem från skolan, jag var 14 år och hon berättade att hon hade cancer. Jag kommer ihåg att jag skrek och grät, jag ville inte att det skulle vara sant. Men jag var med henne dag ut och dag in. Efter tre månade gick hon bort. Jag blev frustrerad och ledsen. Jag ställde mig vid perrongen, funderade på att ta mitt liv. Min syster stoppade mig. Jag var sängliggandes flera månader efter min mammas död. Jag blev så frustrerad över att jag inte fått umgås med henne som en vanlig familj. Jag fick vara med henne i fyra år innan hon lämnade mig. Jag reste till London, efter ett tag, min mammas drömstad. Jag flyttade dit permanent. Jag började plugga danslinje, eftersom min mamma hade varit danslärare. Jag sjöng även lite på sidan av. När jag var femton, började jag i den där skolan och vi träffades, berättade jag.
- Varför berättade du inte som det var från hela första början? frågade Louis efter ett tags tystnad.
- Jag vill inte att ni skulle tycka synd om mig, suckade jag.
Han nickade. Såg förstående ut.
- Hej! sa jag och tittade på honom.
Han tittade frågandes på mig.
- Mitt namn är Adrianna Melissa Brielle, sa jag och sträckte fram handen.
Han fnissade till.
- Jag heter Louis Wiliam Tomlinson, sa han.
- Vad gillar du att göra på fritiden? forsatte jag.
Louis perspektiv:
Vi satt där ett tag och lärde känna varandra. Jag drog min bakgrundshistoria även om hon visste om den. Och hon drog sin igen. Vi lärde känna varandra på nytt och det blev mycket skratt. Jag riktigt log. Nu kände jag äntligen min drömtjej. Jag tog sats.
- Vill du gå på en dejt med mig?
Hon log stor.
- Jätte gärna, sa hon glatt.
Jag log. Jag ville kyssa henne. Mina läppar skrek efter henne, min kropp skrek efter henne. Jag ville ha henne nu! Men jag försökte se det att se ut som om jag var lugn. Och hade allting under kontroll. Men grejen är den att jag hade inget under kontroll. Jag kämpade för att inte slänga mig fram och kyssa henne.
Kommentarer
Trackback
