This is not real - Part 1
Jag satt och tittade mig omkring. Vi bodde ganska litet, jag och mamma. Men det var mysigt. Vardagsrummet satt ihop med köket och hallen, och min säng stod mitt i vardagsrummet. Alltså nära köksbordet. Det var litet och kanske lite trångt, men det var super mysigt. Och vi hade finast utsikten på balkongen. Jag hörde mammas fotsteg närma sig. Jag klickade upp word och låtsades som om jag skrivit hela tiden. När jag egentligen kikat runt på lite bloggar och bara funderat. Jag vet att det inte är särskilt smart att göra så men jag orkade verkligen inte plugga. Det var så himla segt. Matte-och-No prov denna vecka. Geeez. Mina två sämsta ämnen på samma vecka. Det fullkomligt suger att gå i 9an. Jag vill vara 16 eller 17, så kan jag börja jobba och slippa vara hemma. Inte det att jag inte gillar att vara hemma med mamma, bara det att jag blir så himla rastlös. Speciellt av att plugga dag ut och dag in.
När jag var klar med det mesta av pluggandet, la jag mina böcker i väskan. Och gick sedan in på några bloggar, som typ noveller osv. Jag tittade snabbt och såg att ingen hade upptaderat. Jag bestämde mig för att sätta på en film som jag aldrig sett förut. Medans den laddade ner, så satte jag på mig en tjocktröja och sedan min skinnjacka. Jag gick ut på balkongen och tände min cigarett.
Jag kände mobilen i fickan surra till. Miranda Styles stod det. Hade egentligen inte tänkt att svara såsom jag aldrig gjorde, men kände gör att prata med någon, så jag tryckte på grön lur.
- Hallå.
- Hej, vad gör du?
- Är ute på balkongen och röker, själv?
- Är med Johanna och röker också.
- Var det något speciellt du ville säga?
- Kan du fatta att vi ska gå på Chris Browns konsert!!
Jag suckade. Ja jag hade fattat det redan innan vi bokat biljetterna. Jag klämde fram ett skratt och fake skrek:
- Fyfan vad kul det kommer bli!
- Sen kommer ju One Direction också till X-factor!!
- Va? Är det bestämt eller?
Det var inte så att jag ogillade de, snarare tvärtom, jag tyckte om deras musik och tyckte de var döheta. Men jag hade ingen lust att gå på någon konsert där de skulle sjunga.
- Ja, eller de kommer säga vilken dag i början av oktober!!
- Men shit, det är ju snart! Vi måste boka biljetter, sa jag mest på skämt.
- Jag kan kolla runt.
Jag nickade men när jag insåg att hon inte kunde se det sa jag bara absolut. Vi avslutade samtalet, och jag tog ett sista bloss innan jag slängde ut ciggen från balkongen. Jag gick in igen och satte mig framför datan. Jag satte på filmen som var nerladdad. Sedan fick jag ett sms igen.
"Liam Payne har tydligen gjort slut med sin tjej"
"Woop wop, tur för Selma då. x" svarade jag tillbaka.
Jag vaknade av väckarklockan, 5.50. Hade dock inte viljestyrkan att kliva upp. Nästa gång ringde den 6.30, då jag ännu en gång inte orkade kliva upp. När jag vaknat av mig själv, kastade jag en snabb blick på klockan. Jag reste mig hastigt upp. Näj! Var hon redan 8.08?! Helvete!! Jag börjar om 20 minuter och det tar 45min att åka till skolan. Jag kastade mig upp för sängen, slängde på mig några kläder. Sminkade mig snabbt, eller ja, det var ju bara conciler och lite mascara, innan jag for ut ur huset. Jag tände en cigg och gick i snabbt tempo mot tunnelbanan. Jag drog ut 50 spänn från pressbyrån och köpte en energidrycka innan jag tog tåget in till Tc, och kutade mot stationen för att kunna ta pendeln in till min skola.
På pendeln tänkte jag på allt jag någonsin gått igenom. Det var egentligen otroligt att jag fortfarande stod kvar uppe på fötterna.
--------------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------- Det var första kapitlet! Lite segt, lite tråkigt. Men de första kommer nog vara så. Vill inte att killarna ska komma direkt in i novellen. Hoppas ni har förstående för det. Kram..